Molly

Torsdag natt var den värsta nånsin. Kunde inte sova och grät som fan. Hade både min pingvin och min Molly-hund med felvända öron hos mig. Det var hemskt. Det är fortfarande hemskt och det känns inte som det är sant. Jag vill inte att det ska vara sant. Det är jobbigt varje gång jag tänker på henne och det gör jag nästan hela tiden.
Den där lilla söta. Det är så hemskt, jag tycker så synd om henne, så jävla ont hon måste ha haft.
När jag fick veta att hon blivit påkörd och att hon skulle opereras kände jag bara på mig att det skulle gå så bra. Det är ju bara ett bevis på att man inte alls kan känna på sig hur någon annan som man tycker om väldigt mycket har det. Men det gick inte bra. Det borde ha gått bra.
Jag kommer sakna alla Mollypussar.

Älskar dig kompis.